Vi stod och velade lite fram och tillbaka vart vi skulle åka, men tillslut blev det Tavelsjöberget. Jag har aldrig varit där tidigare, men så otroligt mysigt det var.

När vi kom fram råkade det bli ett för snabbt beslut som resulterade i att vi gick den korta med ack så branta vägen upp.. 

Men snälla någon! Vilka fantastiska barn vi har. De imponerade så jävla hårt på både mig och Per. Vi tog oss upp och ner utan några helst problem. Trots brant stigning, stockar och stenar.

Vi tog oss nästan hela vägen upp. Vi stannade på en liten bänk och intog vår medhavda massäck med en helt fantastiskt utsikt.

Så mysigt att bara ta till vara på dagen, umgås med varandra. Skratta, prata och mysa!

Nästa gång ska vi ta den vägen som var lite längre men mindre brant. Så en slipper ha hjärtat i halsgropen varje gång vi tog ett steg neråt..