đ
NÀr livet slÄr bort ens fötter frÄn marken och hela vÀrlden tappar fotfÀstet.
Det Àr 5 mÄnader sedan jag skrev hÀr senast. Hur kan tiden ha gÄtt sÄ fort nÀr det har hÀnt en hel livstid med hÀndelser?
Och hur kan den vuxna mÀnniskan pÄ bilden utkÀmpat ett helt kring inom sig? Bara nÄgra dagar efter att bilen togs, kÀmpade du för ditt liv. Men du visade för alla att du kunde mer, att du ville mer!
Jag orkar inte sitta hÀr och skriva allt som hÀnt. Det vÀrker sÄ i hjÀrtat och tÄrarna Àr inte lÄngt borta. Jag kommer aldrig ta dig för givet och jag Àr sÄ otroligt tacksam att du Àr hÀr tillsammans med oss. Jag Àlskar dig, pappa.
Ălskar dig/er ocksĂ„! â€